Lite av varje

Melodifestival igen.
Ostkrokar, dipp och cola på bordet.

En liten dotter som håller stenhårt på Emilia.

En Särbo som inte fastnar för någon.

Och jag själv som gillar Caroline af Ugglas.
Vilket nog inte förvånar någon som känner mig, skulle jag tro.

Hennes röst är speciell.
Hon är speciell. Hon är någon som går sin egen väg och rent av skiter i vad andra tycker.
En stark, lite udda person. Som en främmande fågel.
Jag hörde henne i en radiointervju på resan ner till Särbon.
Hon har humor och är kvick i replikerna.
Hon berättade om sina barn och om sin af Ugglas släkt...Och jag smålog flera gånger under samtalet.

Men Särbon, han undrade om "vi ska skicka iväg den där?!" när hon sjungit.
Med äkta förvåning.

(Nä, vi har inte speciellt lika musiksmak, han och jag. SÅ det örat lyssnar jag inte alls på. Nepp.)


Helgen är lugn annars. Idag fick jag sovmorgon.
Fick maten serverad.. (Ja, jag blir väldigt bortskämd! Jag vet!)

Tittat på tv.
Suttit vid datorn en stund och spelat.
Druckit kaffe.
Inte mycket mer har hänt som är värt att blogga om.

Jag tycker det verkar som om februari månad har bestämt sig för att s l ä p a sig fram...

Bästa Grannen och jag vill ju flytta NU!
Flytten är ju det enda vi har i huvudet.

Inte alls roligt att gå omkring och vänta.
Jag träffade i alla fall chefen för flyttfirman i fredags, han var över och pratade och tittade runt hos mig lite.

Och det var en sån trevlig man. Ni vet, han var en sån människa som inger lugn och trygghet..
Som får en att tänka; Allt kommer att bli bra, det går fint, det här var väl inget problem!...

Just så.

Alla mina prylar var inte det värsta han sett.

Det kändes lugnande.