Efter tandutdragningen ..

.. som Lilla Dottern gjorde idag, hos sjukhustandläkaren, är det riktigt synd om henne ..
Hon sitter uppkurad i soffan med tårar i ögonen och håller handen på käken där tanden inte finns mer..

Ont har hon naturligtvis. Hon äter värktabletter, men det tar ju en stund innan man märker skillnaden ..

Sjukhuset hade en alldeles ny tandläkare för oss och han var helt underbar.
En äldre, trygg herre i femtioårsåldern som verkligen kunde handskas med en rädd liten tjej på rätt sätt.

Med lugn röst berättade han hela tiden för henne vad som skulle hända och viktigast av allt.. han gav henne tid.
Tid för frågor, tid för att få kika själv i en liten handspegel och tid att vänta mellan dom olika momenten.

Det är väl aldrig trevligt att sitta på sidan om, när barnen ska vara med om något sånt här, men den här mannen, han gjorde oss lugna båda två.

Heder åt honom! Inte alla dagar man träffar på en människa som hamnat på rätt plats i sitt yrkesliv.