"Så gick dagen och kommer aldrig åter .."

.. eller hur det nu var ..

Äldsta Dottern kommer susande hit idag, efter ett besök i den Större Staden, där Särbon bor.

Hon hade varit där, på besök hos sin farmor.

Det blev ett par timmar med mat och kaffe och prat här vid köksbordet, innan hon tog sin lilla guldfärgade bil och åkte hem till sig igen och en utekväll med tjejerna.

-För dé é ju lilllördá idag! som Bästa Grannens lilldotter klämde ur sig rätt vad det var en vanlig onsdag.. Haha!

Jo, jo .. *ler

Morgonen då?
Johejsan!

Klockan tio vaknade jag och Lilla Dottern i dag... utav ett evinnerligt ringande på dörren, som var låst, eftersom vi ville ha sovmorgon.. (Haha.)

Pööö.. Pööööö... pöpö... lät det.. om och om igen, med världens fulaste ringsignal ..

Dottern yrade upp före mig och öppnade. Därute stod en morronpigg Mellan Dotter med kaffeburken i handen.

- Dags å vakna! kvittrade hon, när hon mötte en nyvaken moder med håret i ett enda trassel, i hallen.

Hon kan inte vara rädd av sig.. hmm...

- För vem vill väcka björnen som sover?! säger Bonusmamman, när jag talar om detta för henne senare.. Inte jag i allafall! Haha! Du är ju hemsk på morgonen!

Va? Moi?! Men det kan jag väl aldrig tro .. *flinar*

Det är iallafall väldigt väldigt roligt att ungarna vill komma hit, även om dom flyttat hemifrån. Och även om dom nu råkar väcka oss eller kommer så där hux flux, som idag.

Jag är ju ingen känslomänniska. Men jag hoppas att mina barn förstår att dom är det bästa jag har. Det som jag är mest stolt över i mitt liv.
Tänk att jag fick barn som blev så fina.

Så här i efterhand ser jag mönstret och förstår varför jag gjorde dom val jag gjorde.

Det jag blev skänkt, det tog jag emot.

Men jag tror att kraxandet som höll i sig så många år slutligen har tystnat ..
Jag hoppas det.

Mina barn kommer klara sig bra i livet.
Så ni vet.