Söstra mi ...

I går kom min Syster hit...

Bara så där hux flux på en snabbvisit.. *ler

DET var roligt!
För jag tycker väldigt mycket om henne, även om kontakten mellan oss är sporadisk, ja, mellan varven nästan obefintlig.

Hur många gånger har vi inte sagt att vi ska hålla bättre kontakt?
Men så rullar livet på... och det blir inte av.

Det är lite synd. För jag tycker verkligen om att träffa henne.
Även om vi är väldigt olika, både utseendemässigt och i erfarenheter..

Livet har gått hårdare fram med mig.
Gjort mig hårdare på grund av sånt jag varit med om..
Jag ser bara snäll ut på utsidan.
Inuti kan jag vara bitter. Och arg. Och ha väldigt egna ideer.

Jag har fått lära mig att bita ihop. Och komma igen. Att inte ge upp.

Men tro nu inte att jag går omkring och är arg hela tiden, för så är inte fallet.
Jag är en väldigt lycklig människa .. också.
Som känner mig tacksam för hur jag har det. Hur det blev till slut.

För det kunde ha varit värre.

Jag har valt hur mitt liv ser ut idag.. medvetet. Det är ingenting som är konstigt för mig.


Men någonstans ser jag faktiskt likhetern, mellan mig och Syster.

Och - men - faktum är ju, att min syster är min enda länk till mamma numera... en som minns henne, som jag gör.

Att hon är den hon är.. det kanske man ska ta tillvara på lite mer?

Vara lite mer rädd om ..