Snart kattkompisar

Kommer ni ihåg att jag tog hand om en liten blyertsgrå kattunge... en liten kattjej som var hemlös?

Jag är charmad ner till fotknölarna av henne, så hon är kvar.
Numera far hon omkring som en virvelvind här hemma.

Och att släppa ihop henne med vår andra katt, en kille, har gått över förväntan!
Jag var lite orolig för hur det skulle gå eftersom han än så länge är okastrerad.

Men det går fint.

Och i mitten av nästa månad, knipsar vi ändå hela härligheten på honom, det bestämdes redan i somras.
( Det där lät lite obehagligt, eller hur (?) men ni förstår säkert.)

Kattfröken Lullis är emellanåt en lite väl fräsig dam mot honom och storgrabben Åssi, han backar snällt .. gentleman som han är, tydligen.

Samtidigt finns det en nyfikenhet på varandra, mellan dom.
Små, sakta smygande steg, så nära, nära .. sen tjoff! åker fräsfrökens tass ut och markerar.

Hon kryper ihop och blir alldeles platt .. och låter i strupen.

Och när vår kattkille backar och vänder åt ett annat håll och inte ser, då hukar hon och smyger efter för att ändå få kontakt.

Rätt roligt att se, faktskt. *ler

Alldeles nyss vågade dom ligga bredvid varandra på sängen och trängas med Lilla Dottern, som sover där.
Men bara en stund, tills Lullis-fröken tyckte det var nog och tröttnade..

Det blir nog bra, det där så småningom.

Det tar bara lite tid att vänja sig vid varandra för dom där båda, eller ja, för henne - en hel familj..

För hon som skulle vara här ett tag som ett övergångshem till någon annan, hon blir kvar.

Så blir det. Inte kan jag ge upp den lilla sötnosen nu heller.