
Visst fick jag hjälp!
Inte bara av Äldsta Dottern (även om hon gjorde mesta!) utan även av dom andra ungarna...
Men oj, oj, oj, vad fint jag har fått i vardagsrummet!
Det blev både städning och ommöblering!
Rummet går inte att känna igen!
Kort kommer, absolut! Ska bara göra det sista, som att torka golvet...
Vi höll på tills klockan var över tolv, så det orkade ingen av oss.
Nu har jag/vi minsann rensat bort allt som var gamla dåliga minnen.
Och det känns som om jag nu kan börja bo här, på riktigt.
Tack, älskade ungar!



5 kommentarer:
Härligt!
Skulle också vilja möblera om, fast det är i princip omöjligt... har det galet övermöblerat. Borde börja med att rensa ut en massa möbler.
Mamselamsen;
Jag hade gruvat mig för det här rummet i evigheter.. men sen kom ungarna och gav mig en välbehövlig spark någonstans.. och jag bara slängde och slängde ..
Det blev lättare och lättare. Nu är detså skönt!
Men det satt som var långt inne.
Kram på dig!
Låter som du har fått det riktigt fint :)
Jamen Stridis; Det har jag! *ler
Rummet är lungt, om du förstår vad jag menar.
Kram! M.
Jag förstår precis.
:)
Skicka en kommentar