Kväll ..

En hel dag har gått och mulet trist väder har det varit ..

Jag har hållit mig inne, tillsammans med katten.
Tv:n och datorn duger bra som sällskap när resten av dom boende här är ute och "grejar".
Ni vet, "grejar," det där som kan vara lite vad som helst.

Just nu betyder det cykling för Dottern och gräsklippning för Särbon.

Jag är tvungen att stänga altandörren, när den "klippta gräset lukten" når min näsa, för på en gång känner jag att det börjar sticka i näsan och halsen...
Känsligheten för detta har kommit på senare år.

Men det brukar gå över rätt snabbt.

Det är alltså katten och jag, här just nu ...

Vår katt, som snart driver mig till vansinne, med sitt långdragna jamande.. Han låter riktigt fult med sina gnällljud, snart åker han ut med huvudet före.

Tonårssonen har nu stuckit iväg till sin kompis .. han ska vara där hos den familjen några dagar.
Det känns bra.
Han ville inte följa med hit. Och det känns inte kul och lämna honom för länge själv, med lite sällskap av Mellan-Dottern, 19.

Det är så svårt med den där mellanåldern, då ungarna är halvstora.
Då dom inget hellre vill än att vara ensam hemma, men man inte vet om dom klarar av det riktigt.
Om dom kan ta ansvaret.
Det gäller att överväga ordentligt.

Jag måste säga att jag inte är ett dugg orolig för Sonen.
Jag har lyckats göra honom till en självständig kille, som klarar sig bra själv, (om än lite i slarvigaste laget, när det gäller att diska upp efter sig och sådana "värdsliga" saker...)
Men han fixar mat själv och tvättar om det behövs.

Han har dessutom ett socialt närverk runt sig på nära håll. Som har ögonen på honom.
Så han klarar sig.
Även om han tycker att "ögonen" är onödigt. "- Jag klarar mig väl själv!"

Men det är upp till mig att avgöra, säger jag.
Så var det med det..

Nu ska jag krypa ner i sängen. Det är sent. Särbon och Dottern sover redan.

Hörs vidare!