Rena rama Goofy-kakan ..

Jamen, det är ju helt hopplöst!
Jag känner mig precis som Goofy (Långben) ser ut på den här bilden.. Slafsig.. och hafsig..


Här har man alltså försökt bakat.

Här försöker man göra sig till, kan vi säga .. - och så blir det pannkaka av alltihopa.

Eller en förbaskad sockerkaka som bränns vid där ovanpå och sen fastnar i formen, rättare sagt...

Men skam den som ger sig..

Halva kakan fick jag ut... med mindre våld.

Jag dunkade skiten i bänken ett antal våldsamt gånger - för efter ett tag började jag ju ilskna till - och det small som bara den kan jag lova. Så till den grad att Lilla Dottern kom in och frågade "vad göör du, mamma!?"

Särbon kommer in från garaget efter ett tag .. utan att ha en aning om vad jag håller på med.. och ställer sig och sniffar i luften... "vad ere som luktar??"

- FRÅGA INTE!! JAG FÖRSÖKTE BARA BAKA!!

Svarar jag lungt - men med sammanbitna tänder ..

När jag själv kände att det luktade bränt, så skyndade jag mig förstås ut i köket och nästan slet ut kakan ur ugnen.. och så tog jag en gaffel och försökte lyfta bort det brända, som låg som en hinna över resten av kletet..

Sen in med den igen..

Naturligtvis hann jag bränna mig också. Precis då.. På knäskålen!

Jaja.. fråga inget.. *suck*

Och eftersom man är smidig som ett kylskåp så var det ju inte bara att slänga upp benet, där vid köksslasken och ösa på med kallt vatten .. för att lindra ontet..

Nä, nä.. jag fick hoppspringa in till badrummet och ordna med det..

Kakan blev skitful. Och absolut inget man tar fram och bjuder besök på ..

Men smulorna var goda. För det blev en del bitar och mycket smulor kvar efter min omilda behandling..

Så när Särbons bror kom glidande ner på gårdsplanen, i sin jänkare - en ljusblå cadillac - och ville ha lite fika, ja då blev det inget kaffebröd till kaffet.

Han fick nöja sig med en slät kopp.