Snart vuxen

På eftermiddagen går jag en trappa ner till Bästa Grannen och dricker kaffe med henne.

Ute skiner solen och snöhögen vid uteplatsen smälter obönhörligt bort i värmen...

När jag sitter där ringer Mellan-Dottern och säger att hon och Pojkvännen är på väg hem för att packa lite kläder.

Dom åker till fjällen på torsdag och hon har tagit ledigt från jobbet ett par dagar.

Vilken fart jag får!
Jag skyndar mig upp och kör ut Tonårssonen med ett par soppåsar som står i hallen, i väntan på att slängas...

Själv gör jag en snabbdisk.

För så är det hos oss.
Får vi främmande så blir det nästan panik.
Ja, det blir en snabbstädning, hopplockning av sånt som har legat och drällt i evigheter.
Och här är det mycket saker som dräller, kan jag tala om!

Vi har alldeles för mycket prylar...
Det syns verkligen att vi har flyttat hit från ett mycket större ställe.

Vi har snart bott här i minilägenheten i 2 år.
Och inte ett dugg saknar jag det gamla huset på landet..

Men... nu var det ju prat om städning...( jisses vad jag babblar och kommer in på sidospår..)

Tonårssonen springer iallafall ut med soporna, fast med en del protester..

Och jag gör ordning i köket.
Det ser till slut någorlunda ut.

Inte för att Pojkvännen är så präktig att han inte kan vistas i ett halvstökigt hem, nej då, inte alls..

Det är mest för min skull. Egentligen skulle jag vilja ha ett hem som är definitivt fläckfritt och rent och tipptopp, med alla saker på sin plats.
Men det *suck* funkar inte...
Vi är alldeles för stökiga. =)

Nå.. dom kommer ..
Men efter att ha tillbringat ett par dar hos Pojkvännens mamma och hennes katt.. är nu pojkvännen så allergisk att han kommer upp med rinnande ögon och är snorig som bara den, stackarn.
Medicinen, den har han glömt hemma hos sig, 7 mil bort.. men chansade ändå på att det skulle gå bra dom här dagarna... vilket det inte gjorde alltså.

Något kaffe vill han inte ha, för det smakar inget nu, säjer han...
Han sitter med mig i köket ändå, medan Mellan-Dottern packar ihop en väska med varma kläder.
Och så far dom igen. Fast den här gången hem till Pojkvännens lilla etta.

Man får väl hoppas att han kryar på sig, annars blir det ingen resa till fjällen, sa dom.

Hon börjar bli stor nu, Mellan-Dottern. Hon fyller ju tjugo i år.

Snart flyttar hon...
Det känns så där... när ungarna är flygfärdiga och ska börja sitt vuxna liv...