Barndomskärlek

Lilla Dottern tvärslocknade så fort hon la ner huvudet på kudden och nu sover hon så gott, så gott..

Hon hade haft roligt på discot och hon var nöjd när hon kom hem.

Lite fnissande berättade hon att dom hade lekt "kramleken" också..

Och så talar hon om vilka hon fått kramar av. En kram är den allra bästa..

Kramen hon fick av pojken, som hon är lite småförtjust i.. Och när hon berättar det, blir hon lite generad och fnissar ännu mer..

Ungar är så gulliga i den där åldern, tycker jag.

När jag var 9 år och gick i trean, då var jag kär i Pelle. Lång-Pelle kallades han, naturligtvis, längst i klassen som han var..

Jag kommer ihåg att han var väldigt snäll mot mig... *ler* men vi blev inte "ihop" någon gång.
Men vi pratade mycket på rasterna och lekte.
Jag var otroligt förtjust i honom och det visste han.

I tonåren gick vi inte på samma skola och kom ifrån varandra.
I flera år hade jag ingen aning om var han befann sig eller hade det...

Men så en dag, blir han ihop med en av mina kompisar, som jag har känt i en herrans massa år.

Det är många år sen, men idag har dom hus och katt och en dotter på 17 år och lever ett lugnt familjeliv tillsammans.
Så nu träffar man honom lite då och då.

I dag är han en lång och stor karl, med mustasch och lite skägg, någon likhet med pojken jag var förälskad i finns inte :)
Inte alls.

Men han är lika snäll fortfarande...

Så kan det bli.

Men från det här sidospåret, så ska jag nu gå och lägga mig.

I morgon är det en ny dag och ta tag i..