Lång busstur

Så har det blivit tid att åka hem..

När vi närmar oss tågstationen ser vi ett myller av folk vid parkeringen..

Det ser kaosartat ut.

Det är det också, visar det sig. Tåget som ska ta oss hem är nämligen inställt - pga något fel i rälsen på den sträckan - och är ersatt med buss.

Buss... *suck*

Det rullar in den ena bussen efter den andra.. och folk flockas framför dem..
Många frågar, men ingen får något svar på hur långt den och den bussen går.

Till slut står det fem stycken på rad och alla ska visa sig bli packade till max.
Dottern och jag hamnar i den näst sista.
Men vi kommer iväg.
Jag är måttligt road. Resan hem blir 40 minuter längre... och det känns som en evighet.

Jag hamnar bredvid en man som luktar piptobak. Han brer ut sig hela vägen och smuttar då och då på en flaska Fanta.

Lilla Dottern hamnar bakom mig bredvid en ljushårig tjej som är på väg till Umeå.
Dottern, hon är ju väldigt social av sig, så efter en stund hör jag hur dom börjar prata med varanda.

Min kompis Darklady... hon är på plats och hämtar oss. Hon följer också med hem och fikar.

Hemma kliver jag in i ett alldeles perfekt städat kök!
Och så var det minsan inte när jag åkte!

Det är Mellan-Dotter, 19 år som städat för glatta livet. Micron och kylskåpet är urtorkat och skinande rent.
Likaså skåpdörrarna. I skafferiet känner jag inte igen mig alls...
Dessutom har hon bakat. Chokladbollar och biskvierutor.

Och då blir det verkligen roligt att komma hem...