Fin i håret

Jag älskar att gå till frisören.
Man känner sig ompysslad och så är jag ju också en sån som älskar när man håller på med mitt hår.

Det är inte så ofta jag klipper mig, men idag har jag faktiskt gjort det.
På förmiddagen, innan jag åkte till Särbon.

Och noppat ögonbrynen (aj,aj!) och färgat dom.
Så nu är jag snygg.

Iallafall så känner jag mig fin och det är väl huvudsaken.

Under väntetiden på färgningen blev jag bjuden på kaffe.

Det var trevligt. Jag satt med kolsvarta tjocka, kletiga ögonbryn och fikade, strötittade i en tidning och lyssnade med ett halvt öra på vad som hände i stolarna bredvid mig.

Jag gillar tjejerna där inne på salongen. Dom är superduktiga och lättsamma.

Hon som noppade - hon såg inte ut att vara mer än 19-20 år - hon gjorde ett kanonjobb.
Lätt på handen var hon och hade en silverdöskalle i det ena örat.

I hissen ner från parkeringen till frissan åkte jag med en gammal farbror. Han hade fått vända tillbaka till bilen för att hämta sin rollator, för han kände sig vinglig i både benen och huvudet och behövde något att stödja sig på.
Det berodde på hans oerhört låga blodtryck, berättade han.

Människor pratar ofta så där spontant med mig när jag rör mig ute.
Oftast tycker jag det är kul. Det finns ju så många människor och alla har dom en helt egen historia.

Efter klippningen var det bara att åka hem och fylla bilen med väskor och påsar.
Och stoppa in katten i sin åkbur.

Sen startade jag och Lilla Dottern, 9 år, resan hit.

Till Pappan och Särbon...