Lilla Dottern, 9 år - har haft en upplevelse idag som hon sent kommer att glömma ....
Hon har nämligen dragit ut en tand.
Och den krånglade och "var lite bråkig" med henne, som tandläkaren sa... Ville inte riktigt lossna självmant, utan fick delas i tre delar.
Bredvid dottern, som låg i stolen, satt en svettig och orolig mamma (jag) och höll handen på lillstumpan.
För det gör ont i en, när barnen är med om något jobbigt... verkligen. Det är inte roligt och sitta där utan att kunna hjälpa.
Hon fick dricka något en stund före som fick henne att bli lullig och yr.
(Nu kommer jag inte ihåg vad det hette, men det fungerade.)
Hon blev snurrig och avslappnad. Glad är jag för det, för annars skulle det här med all säkerhet ha gett henne tandläkarskräck för all framtid..
Men hon var så duktig! Visst kom det tårar - och min hand hade hon i ett järngrepp under tiden, men hon klarade det.
Tandläkartjejen var imponerad, hon också. För det där var ett jobbigt ingrepp. Men hon tyckte Dottern var jätteduktig.
Ja, inte kan det vara roligt att få barn och gråta och göra dom illa... även om det inte är med flit.
Dottern, hon åkte hem och la sig på soffan. Helt slut var hon, stackarn.
Men det går över.
Nu är det gjort iallafall.
tisdag, februari 19, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar