Fara emellan, hit och dit

Det första vi gör, Dotter 9 år och jag, när vi kommer till Särbons större stad - är att åka in till Ica M**i och köpa en present, som han ska få.

Det har ju varit den stora hjärtedagen.. och den är ju också hans födelsedag, så vi slår två flugor i en smäll, så att säga.

Dotter, 9 år tjatar till sig två varmkorvar när vi går förbi fiket utanför kassorna. Som hon får och smaskar i sig på väg hem till Huset.

(Och kassorna på denna affär - dom är många... hela 17 stycken.Men av alla gånger jag har varit där, så har högst fem-sex stycken varit öppna... Lite underligt, kan man tycka, när folket står i långa köer och blir både svettiga och irriterade.)

Sambon är inte hemma, utan på jobbet. Men det vet vi redan innan.

Jag packar upp när vi kommer in och gör sen snabbt ett paket av det vi köpt.

Men jag hittar inget riktigt presentpapper, utan får vända en bit julpapper med tomtar på ut och in.

Men det ska nog duga. Det är tanken som räknas, ju.

Sen duschar jag.
Och använder min duschgele´med mango.

Det luktar så himla gott.
Kan sakna den när jag är hemma hos mig.
Men mina saker som finns här.. ska vara här... inte flyttas emellan mina båda boenden.

För det är ju så. Jag bor ju här också. Jag har liksom en fot i varje landskap.

Det enda som får följa med fram och tillbaka på resorna hit och hemma därborta i det mindre samhället, är mina garner. Och det handarbete som jag håller på med för tillfället.

Och naturligtvis... kamerasladden, så jag kan tömma kameran.

Den, som jag glömde nu. Och därför får ni varken se blommor eller presenter. Tyvärr. Inte än iallafall.
Så Klumpigt Av Mig.