Det här med mat och lite om barn

Får Dotter, 9 år välja vilken mat hon helst vill ha till middag... ja då blir det makaroner och bacon. Det ska vara hopblandat i kastrullen vid servering och så vill hon ha massor av ketchup.

Så. Det har vi ätit idag.
Inte direkt en gourmet-middag.. men vad gör väl det?

*>* >*

Och kan ni tänka er .. i dag har jag faktiskt varit ute en sväng. Och varit social, som man säger...
Jag tog nämligen bilen och for iväg till en av mina bästa kompisar, Tingeling på eftermiddagen.




Naturligtvis heter hon inte så på riktigt, men i min blogg får hon göra det... Bara för att namnet passar in på henne.

Hennes lille son, Skrutt, är också ett alla-hjärtans-dag barn... precis som min Särbo. Men det här söta grabben, han fyller "bara" 1 år, jämfört med Särbon som blir hela 42.

Skrutten har precis lärt sig att gå.
Han tog sina första fem steg på nyårsdagen, sen har han knatat på och blivit stadigare och stadigare.

Att börja det nya året med att lära sig att gå, det är väl inte fy skam?!

Och med en unge som är mera rörlig, var det ju dags att barnsäkra huset...
Och det har Skruttens mamma verkligen gjort...
Med grindar för dom två trapporna - en upp och en ner - och en sopborste nerkörd i handtagen till lådorna i köket, så inga små fingrar får tag i diverse vassa farliga saker...

Det finns också ett lås på dörren till det stora skafferiet, som aldrig funnits där förut...

Alla farliga saker är borttagna ur underskåpen. Bara plastbyttor och en del s m å kastruller finns kvar... med tillhörande lock.

Numera finns det inte heller några dukar eller småsaker på borden, därhemma hos Skrutt och Tingeling.
Det är liksom ingen ide´... Barn har ju som dom flesta vet, lååånga, långa fingrar när dom befinner sig vid ett sånt...

Och dessutom... alla små och stora prydnadssaker och mamma Tingelings bästa tidningar i sängbordet, har liksom landat på en högre höjd...

Jag säger då det... *ler

Ibland är det skönt att ens barn börjar bli stora. Jag kommer så väl ihåg vilket passande det var...

Men kul!
Åh så kul det var, ialla fall den mesta tiden...!

(Jo, lite "bebissjuk" blev jag allt idag...)

Och alla åldrar har ju sin charm...

Jag kan tala om att snart ettåriga små Skruttar kan charma fotknölarna av vem som helst.

Allrahelst mig... *ler